Fallinje, variation, upplevelse och korrekt inramning är några av de kriterier som ligger till grund för Romme Alpins nedfarter. När vi öppnar säsongen 2018/2019 kommer det vara 33 nedfarter tillgängliga. Men hur gör man då när man bygger en backe?

I flera månader går Bo Funcke, VD Romme Alpin, upp och ned i den tilltänkta nedfarten. Med i bagaget finns diverse snitslar i olika färger, mätinstrument och en av de många detaljerade orienteringskartorna Bo dagligen arbetar med.

- Jag lägger ned mycket mycket tid på en ny nedfart. Processen börjar i tanken några år innan jag ens börjar rita en potentiell backskiss. Det är många delar att ta hänsyn till. Till exempel vilken svårighetsgrad vill jag att backen ska ha i förhållande till vilken möjlighet berget ger. När jag kommit till skisstadiet ritar jag olika förslag på nedfarter med hänsyn tagen till kartans höjdkurvor, stenar och bäckar. Det viktigaste är att hitta fallinjen så att backen kan erbjuda en bekväm och jämn åkning. Det kan lätt göras på en karta men i verkligheten är det annorlunda. Det är först när jag kommer upp på berget och börjar promenera runt i skogen som jag med säkerhet kan avgöra om det går att anlägga en nedfart där jag planerat den.

Som gammal orienterare rör sig Bo obehindrat i skogen. Han läser med enkelhet av kartorna för att kunna applicera det i verkligheten. Ett inledande drag i skapandet av en nedfart är att markera ut mitten av backen, det vill säga centrumlinjen. Med hjälp av rödvita snitslar knyts en markering upp i träden ungefär var 15e meter. Därefter ska nedfartens ytterkant på vardera sida snitslas.

- När centrumlinjen är markerad och troligtvis justerad ett antal gånger börjar jag att mäta ut den tilltänkta bredden för nedfarten. Då kan jag upptäcka att det inte går att åka som jag planerat, och jag får justera mina mått. Det viktigaste är att jag hela tiden följer fallinjen, för att undvika skapandet av en nedfart som ligger i skrå. Jag är även väldigt noggrann med är att välja ”rätt” träd vid ytterkanten av nedfarten. De bästa träden är yviga granar med grenar ända ned. De minskar olycksrisken och ger en trevligare inramning än raka tallar.

Bos promenerande och snitslande pågår i flera månader. Justering efter justering. Drygt 300 snitslar blir det per nedfart om man räknar med de båda ytterkanterna, centrumlinjen och alla träddungar.

 - Ibland kan våra gäster tro att vi glömt bort att avverka ett antal träd, men alla våra 260 dungar här på Romme Alpin är välplanerade och finns av en anledning. Finns det träddungar i nedfarterna så måste våra gäster ”tänka till”. Det går inte att åka hur fort som helst utan farten måste anpassas. Dessutom ger dungarna en ytterligare dimension i åkupplevelsen.

Bo poängterar vid ett flertal gånger vikten av att skapa upplevelser, att nedfarterna både är spännande och intressanta. Dalstationen ska till exempel inte kunna ses från toppen och en ny vy ska uppenbara sig bakom varje krön eller dunge.  Åkningen skall kunna växla jämt från sida till sida utan problem och i vissa fall ska man även kunna byta nedfart utan att behöva ”skråaa”.

- Fallinjen är många gånger inte rak och då måste nedfarterna av naturliga skäl svängas. Jag har även lagt mycket tid på att kurva nedfarterna för att jag vill att vår anläggning ska vara så utformad. Ett val och en inspiration jag plockat från USA där jag själv åkt mycket skidor och där jag tycker att många anläggningar lyckats skapa skidupplevelser, vilket är mitt mål här på Romme Alpin. Du inte ska behöva åka i någon nedfart mer än en gång under en dag, utan det ska alltid finnas nya nedfarter att välja på och upptäcka.

Att bygga nedfarter utifrån Bos alla kriterier tar som du kanske förstått tid. När alla snitslar sitter där de ska, börjar avverkningarbetet där allt material tas till vara. Stockar och ris blir till bränsle medan stubbar, rötter och sten utgör fyllnadsmaterial. Eftersom terrängen är otillgänglig går det inte att leverera exempelvis matjord eller annat byggnadsmaterial, utan nedfarterna skapas av det material naturen ger. Vid detta skede har det gått närmare fem år sedan de första strecken ritades på kartan av Bo.
När markberedningsarbetet börjar bli klart ska sedan samtliga rör till snökanonsystemet dras, diken för vattenavrinning grävas och eventuella dalstationer och liftstolpar sättas på plats. Därefter börjar det bli dags att vänta på kyla och snö.

- Det är en mycket lång process att bygga en nedfart. Det skulle säkert kunna gå att göra det snabbare med all dagens moderna teknik, men jag tycker det här arbetet är roligt och spännande. Jag trivs i skogen och är mycket tacksam över att jag har möjligheten.